Avelstikar

Kennel Vänerbo´s stamtik
SBch Korad +2 Pilfalkens Hanna (JAZZA) 1977-1990

Hos Einar Karlsson, Pilfalkens Kennel finner jag en tilltalande tikvalp efter den helsvarta tyska tiken Klia aus den Schwartzen Schwinger och Dan von der Wienerau. Hon heter Hanna men jag kallar henne Jazza. Hon har ett stabilt psyke men är ganska dominant och på den sociala rangskalan placerar hon sin matte överst men alltid tätt följd av sig själv. Detta ställde till vissa problem inte minst i i samband med rapportträning och tävling där hjälpföraren hade fullt sjå att tygla henne. Hon blev visserligen champion i rapport men det var ingen lättvunnen titel. Det var dock som spårhund Jazza hade sina största framgångar. Bland annat var hon säker på spårupptagen och hade endast 2 bakspår på tävling, varav det ena oturligt nog på SM i Piteå.

1980 blev vi uttagna att tävla för Sverige på NM. Resultatet blev en 5:e placering. Jazza tävlade även i sök där vi fick två cert.
Skyddet var nu den enda gren jag inte prövat på. Sagt och gjort. Teoretiskt sett hade Jazza de egenskaper som en lämplig skyddshund bör ha. Hon hade bra kamplust, kanske lite väl tilltagen skärpa och försvarslust men hon var bra balanserad tack vare ett skapligt nervsystem.
Vad som däremot låg henne i fatet var hennes stora självständighet och dominans. Skyddsutbildningen blev därför både slitsam och tålamodsprövande. Hon blev godkänd i Hkl och därmed avslutades hennes tävlingskarriär.
Jazza skulle därefter ha många år kvar som frisk och pigg pensionär. Hon blev drygt 13 år gammal.

SBch, NBch, Int.Bch, Tjh, Korad +2 Pilfalkens Puckie. 1983-1996

mor till J-kullen

Jazza blev mor till 23 valpar. I den andra kullen som föddes på våren 1983 e.Nuch Kalle von Alex fanns bland tre syskon en tik som fick namnet Puckie. Hon skulle komma att stanna hos mig i mer än 13 år och föga anade jag då vilka inneboende resurser denna lilla valp hade. I jämförelse med sin kraftfulla mor gav hon åtminstone som unghund ett ganska blekt intryck, och inte så sällan tvivlade jag på att en hund som helst ville äta och sova hade förutsättningar att bli en bra brukshund. Men Puckie växte med uppgifterna och snart tävlade hon på elitnivå i spår ,sök, rapport och skydd.

Under hösten 1986 blev hon champion i spår och i april 1987 champion i rapport. Samma år deltog hon på SM i rapport. Som rapporthund tillhörde Puckie aldrig de allra snabbaste men hon var sträcksäker och hade ett oklanderligt stationsuppträdande. Tillsammans med bra lydnad räckte detta till en 5:e placering. På hösten 1987 fick vi det första efterlängtade certet i skydd. Det hade bokstavligen kostat blod , svett och tårar och utan all hjälp från duktiga träningskompisar, hade det naturligtsvis inte varit möjligt. Samma höst erövrades också det första certet i sök. På våren När Puckie fyllt 5 var hon champion i samtliga fyra bruksgrenar, en bedrift som endast tre ekipage före oss lyckats med genom tiderna. Sedan dess har ytterligare ett fåtal ekipage tillkommit.

På våren 1989 vann vi ett internationellt bruksprov i rapport i Norge. Eftersom Puckie tidigare hade ett CACIT samt ett CACIB på utställning blev hon nu Internationell Brukschampion och Norsk Brukschampion.

1990 gick SM i Göteborg. Nu hade skyddsarbetet blivit ganska stabilt och belöningen blev en bronsmedalj. Vi blev också uttagna att representera Sverige på NM i Oslo. Därifrån reste vi hem som Nordiska Mästare.

Puckie hade stor passion för allt ätbart och drog sig inte för att stjäla när tillfälle gavs. Som den gången hon satte i sig 32 st ogräddade bullar vilket resulterade i att hon var onykter i 2 dagar. Våra lagkamrater på Utmaningen 1990 minns säkert hur jag tvingades göra entré på skyddsplan med en hund som uppvisade stora likheter med en spärrballong. Hon hade nämligen strax innan kommit över två vetelängder och tjugo korvbröd!!!!! Trots det vann laget guld och Puckie vann skyddet individuellt.

Puckie fick en kull valpar. I den fanns en tik som kom att bli min nästa tävlings-och avelshund nämligen:

SBch, NBch, Int.Bch, Tjh, Korad +3 Pilfalkens Joy 1990 - 2003

mor till G, H, I, J och K-kullen

Hennes far var V1 Charly v Enzkreis SchH II AK/1a
Joy hade kanske inte sin mammas stora personlighet men honvar en glad och lättarbetad hund. Man kan säga att hon var en i alla avseenden” lagom ”hund. Hon besatt alla de egenskaper man önskar av en schäfer- i lagom mängd. Detta visade hon också med önskvärd tydlighet på korningen där hon fick 257 p = +3.

Även Joy tävlade på elitnivå i samtliga bruksgrenar. Hon var champion i rapport och hade även cert i spår. I december 1994 vann vi en internationell rapporttävling i Sarpsborg och då Joy tidigare hade ett CACIT blev hon nu förutom Norsk Brukschampion även Internationell Brukschampion.
Trots att Joy i stort sett varit en problemfri hund så har även hon bidragit med stunder man helst vill glömma. Som den morgonen hon kom hem med glatt viftande svans och grannens tupp i munnen. Jag behöver väl inte säga att den var stendöd. Till saken hör att hennes mormor Jazza hos samme granne avlivade en tupp + en höna. Då är man glad att ha förstående och överseende grannar.
Nästan 13 år gammal slutade hon sina dagar, men liksom sin mor och mormor behöll hon sin vitalitet långt in på ålderns höst.
Joy har tilldelats SKK:s bruksavelspris samt innehar korningsdiplom.

1986 fick Joy sin andra valpkull efter NBch, SBch, Int.Bch Korad Welinchas Leo, som bland sina meriter även kan ståta med titeln Norsk mästare och Nordisk mästare. Bland sex valpar fanns en tik som jag behöll. Det var Ida.:

SBch Korad +2 Vänerbo Henna

mor till L-kullen

SBch , Tjh, Korad +2 Vänerbo Ida 1996 - 2005

mor till M, N, O och P-kullen

Ida tävlade ekl spår och rapport samt hkl sök och hkl skydd. Hon var under fyra år kvalificerad till SM i rapport. Bästa resultat blev en 4:e placering i Skövde -99. Hon var korad med 245 p.

Ida blev mor till fyra kullar varav tre efter SBch Korad Råggrindan´s Otto. Otto var champion i spår, sök, rapport samt skydd. Den fjärde kullen hade Athenagårdens Tabo till far.

Samtliga Ida´s avkommor är Mh-beskrivna samt korade/mentaltestade.

Ida har tilldelats korningsdiplom. Genom hennes avkommor har kenneln tilldelats SKK:s bruksuppfödardiplom.

Vänerbo Onya Sph III Rph II MT+2 2:a bhkl

mor till Q, R, S och T-kullen

2002-2009

Jag lärde känna Råggrindan´s Otto redan som valp och upptäckte tidigt vilka goda mentala egenskaper han hade. Genom att vid 5 års ålder vara champion i fyra bruksgrenar visade han sin allsidighet. Tyvärr dog han alldeles för tidigt efter en kort tids sjukdom, i malignt lymfom. Jag är mycket glad över att jag i Idas´s sista kull med Otto behöll en tikvalp - Onya. Hon är livlig och arbetsvillig och precis som sina syskon är hon orädd och har goda nerver. Hon har liten skärpa och försvarslust och är mycket godmodig. Hon tävlar i spår och rapport.

Onya har haft tre kullar varav en efter Como vom Ruhrdamm och de tre senaste efter Kustmarken´s Kurry.

p1000552

Korad Vänerbo Sazza Sph III född 2007

mor till U-kullen